Just nu håller banpersonalen på med att renovera 15 stycken bunkrar på Rya Old Course. Botten skyddas av en matta för att undvika stenar i bunkern och kanterna torvas på ”brittiskt vis”.

Söndagen den 20 oktober avgjordes årets Gåsatävling.
På grund av det myckna regnandet spelade vi på den nykomponerade och intressanta Rya Old & East Course.

Vi var 124 tappra golfare som tävlade om Gåsmiddagar, Gäss, Kalkoner och Kycklingar.

Vi tackar våra sponsorer Restaurang Rya och ICA Kvantum!

Segrade gjorde bröderna Eric och David Johansson på 59 slag (60 brutto).
Andra plats tog far och son Johan och Adam Wittboldt på 60 slag (62 brutto).
Trea blev Hugo Sundström och Marcus Snygg, också på 60 slag (65 brutto).

Patrik Bäckbom lyckades med att både göra HIO på hål 16 och komma fyra med sin son Sebastian.

Ett stort Grattis till Er och alla andra pristagare!

Resultatlista

I väntan på resultat, prisutdelning och lottdragning värmde många sig i restaurangen med den uppskattade och välsmakande gulaschsoppan.

Margareta & Arne Ström, Tävlingsledare

Tävlingsledarna Arne och Margareta Ström delar ut förstapriset (Gåsamiddag) till David och Eric

Ulf Råvik, tidigare Ryamedlem och numera medlem på Hässlegårdens Golfklubb, har mailat in gamla minnen från hans ungdomsår på Rya. Mycket läsvärt enligt min mening och det beror kanske på att jag drog en del paralleller med mina egna ungdomsår på Rya (även om caddiebehovet inte var lika stort då). Ett stort tack till Ulf som har godkänt att vi får publicera nedanstående text. //Ulf Jerlebo, klubbchef

Pojkminnen från Rya på 50-talet

Hur fixade man fickpengar på 50-talet? Jo, man kunde gå caddie! T ex på Rya.

Vår, sommar och höst. Och man hade sina favoriter: kolhandlare (trodde vi att han var) Malmqvist, skeppsredare Allan Börjesson, skeppsredaren Otto Hillerström (som sällan ville ha caddie, vilket vi kunde förstå: han slog spikrakt 110 meter och missade sällan fairway), tandläkare Castler, Ture Bruce och många andra; bl a ägarna till Boston Blacking, med passande hund och snygg dotter!

Allan Börjesson behövde caddie för caddiens viktigaste uppgift: att alltid veta vart bollen tog vägen! Så t ex efter en något slicad drive från dåvarande 7:an, låg man i tuff ruff till höger efter popplarna. När bollen var funnen beordrade AB: ”ge mig strygejärnet” = sandwedge. Frun Annie tillhörde svensk elit och undertecknad hade nöjet att 1990 hälsa denna dam välkommen på Skyrups bana, där jag då var intendent, att njuta förmånen av SGF-kortet! Visst är golf fantastisk.

Dåtida golf var utan tvekan överklassnöje. 1960 tror jag att det fanns 12000 golfare i Sverige. Redare, läkare, tandläkare, guldsmeder och en och annan svensson. Nej, de var inte en och annan på Rya, de var en hel svärm: Stig, Olle, Lennart, Sune och Rune – alla i samma familj på Råå söder om ån. Flera av dem visste hur man slicar en spoon från 16:e tee i motvind! (Dessutom lärde de mig att fånga kanin med bara händerna.)

Det gick många historier bland oss caddies; tandläkare Bogrens toppade boll på dåvarande nian, följde den klippta gången, missade gräsbunkern till höger och fann hålet.

Anders Amilon, hcp 8, drog på femman (som då gick från stranden vid Bengtssons stuga, th om tegelugnen och över vägen upp i backen) ner i branten av Litorinavallen, då helt bevuxen av almar. 12 slag i innnebar hcp slut – liksom stubinen: ”jag bryter”. AA gick sedan resten av banan på par och kunde således kommit in prick på hcp! Skröna?

Bertil Ahlström var då både pro och caddiemaster. Vi kom väldigt bra överens och undertecknad tjänade mången slant genom att plocka bollar åt dem han undervisade. Samtidigt lärde jag mig golf genom att lyssna och härma. Två spänn per lektion var inte så tokigt. Driving-range fanns inte, utan man stod oftast i ruffen på 17:e (nuvarande 18:e green). När hälften av bollarna var slagna, stack man iväg och hämtade. Den enda som ”lyckats” träffa mig med en boll, är Hjördis Stenport. När jag var på väg ut fick Hjördis en klackträff och jag en åtföljande träff i låret! Gråt på pågen, stort blåmärke och en extra dusör om två kronor!

Vi var ett antal caddies som slogs om konfekten: Ulf Palmgren, vars föräldrar hade sommarstuga på hinsidan mossen på ettan, Bengt Jansson med föräldrastuga i backen vid dåvarande 7:e tee och  Hasse och Lennart Borg från samma gata som jag och några till. Så småningom fick vi bli medlemmar och i konkurrens med Jan Stewenius boende i Kaffegöken, Björn och Ulf Englund med föräldrastuga vid ettans green, där dottern Marianne var den enda som tyglade ”vilddjuret” Bonzo, en boxer, Lars Ekolin, Tom Berglund, Bo Sperling m fl, pressade sig många av oss ner till hcp fem.

Margareta Englund hade hand om juniorerna och ordnade den första tävling jag deltog i.  Det blev vinst! Priset: ett askfat i nysilver från juvelerare Karl Hoff, graverat ”Rya 1957”. Det är fortfarande det pris jag skattar högst!

Klubborna var ett kapitel för sig. Driver av okänd typ, egenhändigt med rasp loftad ”spoon”, trea och femma i järn, med emaljerade skaft, vilka jag fått av Lilly Peyron, en sjua omskaftad till trea och en putter med emaljskaft. Antagligen fanns en wedge eller nia också. 1960  köpte jag ett sprucket set Day Rees av pron.

Bollarna – alltid hittebollar!- Warwick, Blue Flash, Penfold Ace och förstås Dunlop 65. I cellofanpapper kostade den senare 2:25 (eller 2:75?). Vi caddies sålde upphittade för en krona! Vi visste var bollar fanns att hämta: i skogen på Littorinavallen mellan dåvarande hål 6 och 7, längs stigen på trean och i dammarna. I dammarna drog vi en kasse av hönsnät från sida till sida eller vadade i fyrans damm. När spelare kom fick vi dyka vid behov.

Sista två somrarna i skolan fick jag världens bästa sommarjobb: banarbetare hos greenkeepern Bertil Svensson. Bertil var en glad gamäng och en överdängare med älgstudsaren. När jag lärt mig att vända klipparen över hand på puttinggreen, fick jag lasta klipparen i skopan till grållen och ge mig ut på övriga greener. Med den röda BM-traktorn klippte vi fairway med släpklippare, vilket krävde lite handlag när det var blött. Bertil var godmodig och hade nära till skratt, som när min lillebror kom rusande och berättade att han tappat ner traktorn i Rydebäcken. ”Pågablära, då får vi väl dra upp den”, var hans skrattande kommentar. Sedermera hälsade Bertil mig med ”general”, när jag som nybliven fänrik besökte Rya.

Det lilla klubbhuset byggdes till och i den vevan värvades från Kevinge caddiemaster Liedholm. Med honom kom Tony, med en hästspark i drivern. Den gick ”inte alltid” rakt, men uppenbarligen behärskade Tony den så småningom och ägnade sin tid åt att lära ut golfens hemligheter. Efter något år i Vittsjö anställdes Tony av Söderåsen och jobbade där ända till pension.  En sann äktenskaplig prestation av både klubben och Tony!

På Rya spelade även pensionerade ryttmästaren Ulf Ohlsson. Varje dag började han med en rond och när den var slut undrade caddiemaster artigt hur spelet hade gått. Med skorrrande r kom svaret: ”jo tack, två timmar och en kvart”!

Lennart Andersson började med golf rätt sent, men med idog träning tog han sig på ett par år ner till hcp fyra. Om honom berättades att han på trean med pannan mötte en boll från ettan. Omkull som en klubbad oxe, men reste sig med en äggstor bula i pannan. Hatten passade inte längre, utan fick hänga på bagen när han spelade vidare. Sant?

Normaltaxa för caddie 18 hål var 3:75, om jag minns rätt. Gissa om den dåvarande pågen av dubbla anledningar var stolt som en tupp, när caddiemaster Liedholm utsett honom till caddie åt prins Bertil som betalade en hel femma!

Det var tider det!

Numera får man hålla till i H75-serien.

Ulf Råvik

Den 14/9 var vi 10 stycken som åkte upp till Göteborgs GK för att spela den årliga klubbmatchen. Banan var i god kondition men lägesförbättring rådde.

Vi är ju vana med blåsiga förhållanden men dock inte byig vind med upp till 17 m/s. En klar fördel är det med hemmabana. Vi förlorade med 4.5-1.5. Stämningen var dock god bland deltagarna. Alla tyckte det var skojigt och spännande med Bästboll-match. Spela mer matchspel för det är hur roligt som helst, det var vi alla eniga om. Ni vet väl också om att ni som Ryamedlem har 2 gratis greenfee på deras bana.

Sveriges äldsta 18 hålsbana.

Mvh. Johan Wittboldt

Fredagen den 22 september åkte Peter, Axel och 13 av våra juniorer på träningsläger till Araslöv. Till sin hjälp hade de Kenneth Petersson som ställde upp som chaufför mm. Massor med träning och spel på dagarna och god mat och fin gemenskap på kvällarna.

När den tjocka dimman hade lagt sig gav sig 88 taggade spelare ut för att göra upp om Familjeslaget. Tävlingen spelades i två-mannalag och greensome poängbogey. De som lyckades bemästra banan bäst var Palle Lundeberg och Annika Ek på 40 poäng. Grattis till er!
De var tätt följda av tre par som alla landade på 39 poäng, placeringen avgjordes på spelhandicap. Andra plats tog Patrik och Sebastian Bäckbom, tredje plats Mats och Ludvig Osslén och fjärde plats intogs av Ulf och Douglas Kraft.
Tävlingsledare var Loredana Petrini-Wahlström.
Tack alla för ni bidrog till en fantastisk dag!

Många förknippar klubbmästerskapshelgen med tufft väder men i år kunde inte förhållandena varit bättre. Strålande sol och svag vind bidrog till en fantastiskt trevlig tävling. Upplägget sedan några år tillbaka är att de som både vill delta i ”Stora KM” och den kategori man tillhör kan göra detta.

Dam KM som spelades över 54 hål vanns av Loredana Petrini-Wahlström som var 16 slag före Kristina Andersson på andra plats. Bronsmedaljen vanns av Celine Petersson.

Herr KM som spelas över 72 hål blev betydligt jämnare. Felix Diné kopplade tidigt greppet genom en finfin 69 på första varvet och inför sista rundan hade han en ledning på fem slag. Som vi alla vet kan mycket hända och halvvägs in på sista ronden var det fyra spelare (Felix, Kalle Lindberg, Jonas Kanje och Per Levin) som tampades om segern. Felix som hade det ganska tungt på första nio bet ihop och stabilt spel på sista nio gjorde att han stod som segrare med två slags marginal till Jonas Kanje. Kalle Lindberg var ytterligare ett slag efter och Levin slutade på fjärde plats ett slag efter Kalle.

Kategorimästare
Junior: Axel Pedersen
D50: Agneta Lindquist
H22: Felix Diné
H40: Eric Johansson
H50: Per Levin
H60: Stefan Lindberg
H70: Anders Lindquist
H75: Arne Ström

Ett stort grattis till alla klubbmästare som även är kvalificerade till att vara med och möta Göteborgs Golf klubb den 14 september och ett stort tack till tävlingsledaren Alf Frithiof och hans team som såg till så att tävlingen blev mycket lyckad. Vi vill även gratulera Nicklas Persson som gjorde HIO på hål 2 på tredjevarvet (inledde birdie-hio).

Prisutdelning sker som vanligt på höstmötet.

Vi var 22 stycken som torsdagen den 15 augusti spelade i fint väder och på en fin men ganska svår bana med långa par 3 hål. Analys av dagens spel  under den gemensamma lunchen efteråt!
Lena Sundström och Kenneth Petersson segrade i respektive klasser.

Imorgon är det äntligen dags att återvända till originalslingan på Rya Old Course med de nya ombyggda hål 12-14. Detta innebär också att Rya East öppnar med sina vanliga 6 hål. Efterlängtat och välkommet! 
För att kunna utföra bytet på ett smidigt sätt är det STARTFÖRBUD imorgon bitti (23/7) mellan kl. 00:00-06:59.